Trots svenska myndigheterna förnekar att flockimmunitet är strategin som antogs mot coronaviruset, i praktiken är det svårt att tro att detta inte är strategin som regeringen i nutiden följer. Medan Boris Johnson och Trump ändrade sig om den här vägen och började vidta mera restriktiva åtgärder, blir Sverige en av de få länder i världen (tillsammans med Nederländerna och Bolsonaros Brasilien) som går sin egen väg om virushanteringen: syftet är att inte störa produktionen och konsumtionen och att rädda kapitalismens ekonomi till varje pris. En integrerad del av strategin verkar vara, till exempel, att sprida falsk information (via Folkhälsomyndigheters hemsida): viruset inte är smittosam under inkubationstid, viruset är inte farligare för gravida kvinnor och astmatiker än för vanliga patienter och, som minst men inte sist, det sägs att det ”är personer med symtom som sprider sjukdomen vidare” (vilken innebär att personer utan symptomen är inte smittosamma enligt regeringen).
Parollen: rädda kapitalisternas vinst till varje pris!
Högskolorna och gymnasiet hålls stängda och sammankomster av mer än 50 personer blev förbjudna, men förskolorna och grundskolorna, till skillnad från alla andra europeiska länder, hålls öppna eftersom ”viruset är inte farlig för barn” (säger tveksamt Statsepidemiologen Anders Tegnell i en radio-intervju). Att besöka äldreboenden blev förbjudet, men ingen särskilt utrustning gavs til sjuksköterskor. Volvo stoppade produktionen, men så vit vi vet så har inget annat företag bestämt sig att göra det samma. Som Lars Karlsson rapporterade, ombudsmannen på Transports stockholmasvdelning, ”finns det anledning att oroa sig både för de matlevererande cykelbudens egen och deras mottagarnas hälsa”. Samma sak gäller för alla de som jobbar i branscher där sjukskrivning kan innebära förlorad inkomst. Detta är väldigt aktuellt. Vi känner, till exempel, Camille, en fransk tjej som bor i Stockholm. På helgen jobbade hon ofta som servitris i en restaurang i Gamla Stan, men sedan några veckor blir hon inte längre inkallad. Hon jobbade också som fransk lärare på ett privat skolbolag.
Trots läget, håller skolbolaget igång som vanligt. Camille, med all rätt, protesterade mot beslutet att gå till jobbet under Covid19 risken. Därför blev hon ersatt av någon som har mer lust att offra sig för bolaget.
Regeringen erkänner, motvilligt, att vårdsystemet inte är beredd att hantera ett italienskt-liknande scenario. Detta faktum kunde berättiga flockimmunitet: resonemanget verkar vara att, om vi alla blir sjuka, vid olika tidpunkter, kommer kanske vårdsystemet att klara sig och bara de äldre kommer att avlida. Detta subliminalt budskap är väldigt mycket präglat av ”kapitalistisk (slagkraftig) realism” och socialdarwinismen.
Varför måste vi välja vem kommer vi att rädda? Varför kan vi inte rädda alla? Arbetaren svarade delvis på den här frågan och rapporterade om flera stora varsel på sjukhusen i Stockholm innan coronakrisen. Vi uppmuntrar folk och arbetarklassen att hålla både socialdemokratiska och borgerliga regeringar ansvariga för resursknappheten
Vänsterns tystnad
Bortsett från Arbetaren, bidrar de flesta svenska medier till att få folk acceptera Folkhälsomyndighetens position (och det socialdemokratiska stödet till den här positionen). Ett bra exempel är Elin Ylvasdotters artikel på Dagens Nyheter Arena.
Det är säkert rimlig att tänka att i en allvarlig situation så är det experterna som måste fatta beslut. Men Ylvasdotter glömmer att svara på frågan vad som händer när experterna inte är överens. I detta fall kan vi inte längre vända oss till principen som säger att i en fungerande demokrati man kan bara uttrycka sig om saker man kan och att alla åsikter inte är likadana. Nej. I detta fall agerar Sverige emot resten av världen och i motsatsen till rekommendationer av WHO. Om WHOs experter och svenska experterna tycker olika, vem ska vi lita på?
I den här situationen slog det oss som marxister att inte många till vänster av socialdemokrati vågade uttrycka sig emot det som är uppenbart: svenska regeringen valde att rädda kapitalisternas ekonomi istället för att säkra människors liv.
Det socialdemokratiska “partisystemet” (och alla kapitalistiska partier i riksdagen, nämligen alla partier) har ingen lust att bana väg för att stoppa produktionen och konsumtionen och Vänsterpartiet kan knappt önska att milda de ekonomiska konsekvenser av krisen som kommer att ske med eller utan lockdown. Trotts detta, V varken kritiserar regeringen eller anstränger sig att föreslå ett klassanalys.
Viruset är farligare i utsatta områden
Enligt Smittskydd Stockholm runt 130 av de 959 (https://www.dn.se/sthlm/13- procent-av-alla-coronasmittade-i-stockholms-lan-kommer-fran-jarvafaltet/) i Stockholms län som konstaterats smittade med det nya coronaviruset kommer från Järvaområdet där Rinkeby ingår. Regeringen och Dagens Nyheter påstår att orsaken till detta är brist på flerspråklig information om viruset.
Utgångspunkten bakom den här förklaringen liknar SDs antagande att somalier är inkapabla av att informera sig och förstå risken av en pandemi. Den enda skillnaden mellan S och SD i den här frågan är att vissa SDs väljare blev entusiastiska när de fick veta att flera somalier blev smittade och/eller dog.
Den enda personen som offentligt bröt tystnaden är inte en journalist, inte en aktivist, inte ens en Vänsterpartiets ledamöt, utan en svensk-somalisk tjej som vågade utmana den dominerande main-stream berättelsen med en enkel men kraftig post:
När Ragia skriver “politik”, så tolkar vi “politik” som den socialdemokratiska politiken, den politiska viljan som gynnar de rika kapitalisterna (och som har ingenting med socialismen att göra). När hon skriver “fattigdom”, så tolkar vi det som sociala omständigheterna som måste finnas så länge som det här systemet, kapitalismen, överlever: någon måste jobba för de rika.
De rika som åkte skidor och importerade viruset till Sverige är samma personer som har möjligheten att skydda sig från viruset genom att fly till sina sommarstugor.
De vanliga arbetare som Ragia förespråkar, och som vi marxister och socialister måste representera, är de som jobbar för de rika. De rika som åker skidor, som kan välja att skydda sig, som kan välja bort arbete, eller arbeta hemifrån under en pandemi.
Majoriteten av folk består av vanliga arbetare som skulle leva bättre, lyckligare och tryggare utan kapitalismen och kapitalister, i vardagstid liksom under en pandemi.
Matteo Iammarrone
Nato a Torremaggiore, in Puglia, nel 1995, si è laureato in filosofia all'Università di Bologna. Dopo un master all'Università di Gothenburg (in Svezia), ha ottenuto un dottorato nella stessa città dove tuttora vive, fa ricerca e scrive come corrispondente de La Voce delle lotte.
